För att skriva en årskrönika så måste man ha överlevt föregående år, vilket jag uppenbarligen har gjort. Sedan ska man börja rota i vad som faktiskt har hänt. Det har hänt så mycket detta året att jag knappt vet var jag ska börja. Men hela året har en gemensam nämnare, ett ord, fyra stavelser som genomsyrat hela året. Transplantation.

 

Samtal om transplantation har kommit, utredning och listning har varit. Ett år präglat av osäkerhet, rädslor och mod. Mod att våga göra saker man inte trodde var möjligt. 

Året har format mig till det positiva. Frågan är hur jag överlevt året jag inte trodde var möjligt, hur man fortsätter framåt, och hittar det lilla ljuset. För det var inte mycket av det under årets första månader. Året har kommit till att förändra hela min värld.  På både gott och ont.


Vänner som är nya, som alltid finns där. Håller handen, pushar och peppar. Ibland behöver man någon som sparkar en rejält i baken när man inte själv vet att man behöver det. Ibland behöver man bara någon som lyssnar. Jag har lärt mig att vara mer egocentrisk i mitt liv. Att jag behöver stå upp för mig själv och vem jag är.  Ett litet steg i taget, där kommunikation är nyckelordet.

 

Drömmen om Frankrike på sommaren blev sann. Verkligheten överträffade dikten. Vin i Cannes, bad i Antibes och spännande bilkörning på smala snirkliga vägar som ledde till Monaco. Saltvatten i håret, vinkokta blåmusslor och pan bagnat på stranden. Men allt gott har ett slut, och hemma så väntade verkligheten.

 

 Jag har lärt mig att klä av sig framför en kamera är inte jobbigt psykiskt för det har jag provat detta året. En mental avklädning är sju resor värre. Det har varit mycket mental avklädning, och det har gjort mig mer öppen. Tack Lisa för att du fått mig att känna mer, och alltid så trygg.



Så, med ett stökigt och brokigt år bakom mig så ser jag fram emot 2018 och dess utmaningar och ljusglimtar. 2018 hoppas jag innehåller nya ( lätt begagnade) lungor, bröllop för en vän, vin och livet. 


Välkommen 2018. 



(null)



Årskrönika 2017

Transplantation Kommentera

För att skriva en årskrönika så måste man ha överlevt föregående år, vilket jag uppenbarligen har gjort. Sedan ska man börja rota i vad som faktiskt har hänt. Det har hänt så mycket detta året att jag knappt vet var jag ska börja. Men hela året har en gemensam nämnare, ett ord, fyra stavelser som genomsyrat hela året. Transplantation.

 

Samtal om transplantation har kommit, utredning och listning har varit. Ett år präglat av osäkerhet, rädslor och mod. Mod att våga göra saker man inte trodde var möjligt. 

Året har format mig till det positiva. Frågan är hur jag överlevt året jag inte trodde var möjligt, hur man fortsätter framåt, och hittar det lilla ljuset. För det var inte mycket av det under årets första månader. Året har kommit till att förändra hela min värld.  På både gott och ont.


Vänner som är nya, som alltid finns där. Håller handen, pushar och peppar. Ibland behöver man någon som sparkar en rejält i baken när man inte själv vet att man behöver det. Ibland behöver man bara någon som lyssnar. Jag har lärt mig att vara mer egocentrisk i mitt liv. Att jag behöver stå upp för mig själv och vem jag är.  Ett litet steg i taget, där kommunikation är nyckelordet.

 

Drömmen om Frankrike på sommaren blev sann. Verkligheten överträffade dikten. Vin i Cannes, bad i Antibes och spännande bilkörning på smala snirkliga vägar som ledde till Monaco. Saltvatten i håret, vinkokta blåmusslor och pan bagnat på stranden. Men allt gott har ett slut, och hemma så väntade verkligheten.

 

 Jag har lärt mig att klä av sig framför en kamera är inte jobbigt psykiskt för det har jag provat detta året. En mental avklädning är sju resor värre. Det har varit mycket mental avklädning, och det har gjort mig mer öppen. Tack Lisa för att du fått mig att känna mer, och alltid så trygg.



Så, med ett stökigt och brokigt år bakom mig så ser jag fram emot 2018 och dess utmaningar och ljusglimtar. 2018 hoppas jag innehåller nya ( lätt begagnade) lungor, bröllop för en vän, vin och livet. 


Välkommen 2018. 



(null)



Nu har snart hela året gått, och jag har överlevt. Det var inget jag trodde i januari. Men våren kom och gick, likaså sommaren och hösten. Nu är det vinter. 27 december och ett år har snart gått sedan allt började. 

Julen har precis varit, den har tillbringats med familjen och varit helt fantastisk. Trots julen har bestått av mys och massa närvaro med familjen, så har tanken på den kommande transplantationen legat väldigt nära och konstant varit där.  
Julen är en högtid som är förknippad med familjen oavsett vad man än tycker om den.  Tanken på att detta kanske är min blivande donators sista jul är både svårt och jobbigt att ta in.  Jag vet något om någon annans framtid som de i just detta nu är lyckligt ovetande om.  Jag önskar inte livet ur någon för att jag ska få nya lungor, utan jag hoppas att ur det tragiska som händer en familj, får mig och några till att få fortsätta våra liv.  

Nu är det snart nytt år, och med det så kommer de klassiska nyårslöftena. Men jag tänkte ge er ett alternativt nyårslöfte till 2018.
Under nästa år, så ska ni ta ställning.

Här är tre sätt, alla väger lika tungt.

·      Prata med dina anhöriga

·      Registrera dig i donationsregistret. 

·      Skriv under ett traditionellt donationskort.



Om några dagar kommer årskrönikan för 2017, som i år har varit extra svår och speciell att skriva.  

 

God Jul från Maja och Tindra

Julen och kommande nyårslöfte.

Transplantation Kommentera

Nu har snart hela året gått, och jag har överlevt. Det var inget jag trodde i januari. Men våren kom och gick, likaså sommaren och hösten. Nu är det vinter. 27 december och ett år har snart gått sedan allt började. 

Julen har precis varit, den har tillbringats med familjen och varit helt fantastisk. Trots julen har bestått av mys och massa närvaro med familjen, så har tanken på den kommande transplantationen legat väldigt nära och konstant varit där.  
Julen är en högtid som är förknippad med familjen oavsett vad man än tycker om den.  Tanken på att detta kanske är min blivande donators sista jul är både svårt och jobbigt att ta in.  Jag vet något om någon annans framtid som de i just detta nu är lyckligt ovetande om.  Jag önskar inte livet ur någon för att jag ska få nya lungor, utan jag hoppas att ur det tragiska som händer en familj, får mig och några till att få fortsätta våra liv.  

Nu är det snart nytt år, och med det så kommer de klassiska nyårslöftena. Men jag tänkte ge er ett alternativt nyårslöfte till 2018.
Under nästa år, så ska ni ta ställning.

Här är tre sätt, alla väger lika tungt.

·      Prata med dina anhöriga

·      Registrera dig i donationsregistret. 

·      Skriv under ett traditionellt donationskort.



Om några dagar kommer årskrönikan för 2017, som i år har varit extra svår och speciell att skriva.  

 

God Jul från Maja och Tindra
(null)

Jag är så tacksam. Det finns så många runt mig i allt detta som stöttar, peppar och alltid finns där. Mina hjältar, ni ska veta att ni betyder O E R H Ö R T mycket för mig. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är. 

Min familj kommer få ett eget hyllningsinlägg senare. Men mina vänner, detta är till er.


Sara; för att du står ut med mig, min ångest och mina utbrott jag får när något inte är som jag tycker det ska vara. Du får ett samtal där jag inte alls vill prata till att jag viker mig av skratt på mindre än 5 minuter. 

Tack för att du alltid puschar mig till att bli en bättre version av mig själv.


Lina; för att du alltid förstår mig. Du kan alltid relatera, du lyssnar och du dömmer inte. Tillsammans gör vi skitdagar till bättre dagar. Tillsmmans tar vi oss an skiten med humor. Tack för att Cf:en förde oss samman. 


Agnes; för att du alltid har tid att lyssna, och svara på mina frågor. Du är en underbar vän och mentor i allt detta. 


Johan; en bror från en annan mor. Du får mig att skratta när jag egentligen vill ge upp, du låter mig känna precis vad jag vill, utan att ifrågasätta de något mörka men ofta humoristiska meningarna. Skat, tack.



Maria; du är fantastisk. Ditt stöd under detta, trots att din egen värld kastats omkull, har varit otroligt värdefullt  för mig. Med din närvaro har du guidat mig och lärt mig att känna och prata om jobbiga saker. Fantastiska människa, vilken förebild du är. 


För att ni är ni, mina vänner.

Transplantation En kommentar
(null)

Jag är så tacksam. Det finns så många runt mig i allt detta som stöttar, peppar och alltid finns där. Mina hjältar, ni ska veta att ni betyder O E R H Ö R T mycket för mig. Ord kan inte beskriva hur tacksam jag är. 

Min familj kommer få ett eget hyllningsinlägg senare. Men mina vänner, detta är till er.


Sara; för att du står ut med mig, min ångest och mina utbrott jag får när något inte är som jag tycker det ska vara. Du får ett samtal där jag inte alls vill prata till att jag viker mig av skratt på mindre än 5 minuter. 

Tack för att du alltid puschar mig till att bli en bättre version av mig själv.


Lina; för att du alltid förstår mig. Du kan alltid relatera, du lyssnar och du dömmer inte. Tillsammans gör vi skitdagar till bättre dagar. Tillsmmans tar vi oss an skiten med humor. Tack för att Cf:en förde oss samman. 


Agnes; för att du alltid har tid att lyssna, och svara på mina frågor. Du är en underbar vän och mentor i allt detta. 


Johan; en bror från en annan mor. Du får mig att skratta när jag egentligen vill ge upp, du låter mig känna precis vad jag vill, utan att ifrågasätta de något mörka men ofta humoristiska meningarna. Skat, tack.



Maria; du är fantastisk. Ditt stöd under detta, trots att din egen värld kastats omkull, har varit otroligt värdefullt  för mig. Med din närvaro har du guidat mig och lärt mig att känna och prata om jobbiga saker. Fantastiska människa, vilken förebild du är.