Jag ser hur byn jag vuxit upp i förändrats. Från en mysig liten kustby till ett moderatiskt byggprojekt. Den strand som en gång var så naturligt vacker med sina opropertionerliga sanddynor finns inte längre. Vindsurfingklubben som låg där har varit förfallen sedan den byggdes den är idag ombyggd och moderniserad så att den ser nästan konstgjord ut. 
När det gamla eternittornet sprängdes förstod jag, först långt senare,  att det var då allting tog sin vändning. Det var då mormor och morfars lägenhet byggdes för att återfinnas på olika omslag för reklam till Lomma kommun eller bostadskataloger. 
Den tångluktande kustbyn finnns inte kvar. Den försvann för att aldrig återkomma. Kanske var det i samband med sprängningen av eternittornet, eller så var det i samband med mina föräldrars skiljsmässa. Det sista är mest troligt, men brytpunkten var tornet. Sprängningen gick av stapeln, och sex skunder senare rasade tornet ner till marken.  I de sekunderna stod världen stilla. Så mäktigt. Ett minne slås i spillror för något nytt. Något okänt. Obehagligt. Fantastiskt.

Här om kvällen körde jag genom  Lomma mitt i natten, det var bara jag ute på vägarna. Gatorna var tomma på folk, nästan obehagligt tomma. I högtalarna spelades ''Oh my sweet Carolina'' och i slutet av låten sjunger Ryan Adams '' I miss Kentucky, and I miss my family'' Och det är väl så att jag saknar det Lomma som en gång var, och ja, jag saknar min familj.

 
 
 
 
 

Ett minne slås i spillror och gör plats för någonting nytt. Något Okänt

Allmänt Kommentera

Jag ser hur byn jag vuxit upp i förändrats. Från en mysig liten kustby till ett moderatiskt byggprojekt. Den strand som en gång var så naturligt vacker med sina opropertionerliga sanddynor finns inte längre. Vindsurfingklubben som låg där har varit förfallen sedan den byggdes den är idag ombyggd och moderniserad så att den ser nästan konstgjord ut. 
När det gamla eternittornet sprängdes förstod jag, först långt senare,  att det var då allting tog sin vändning. Det var då mormor och morfars lägenhet byggdes för att återfinnas på olika omslag för reklam till Lomma kommun eller bostadskataloger. 
Den tångluktande kustbyn finnns inte kvar. Den försvann för att aldrig återkomma. Kanske var det i samband med sprängningen av eternittornet, eller så var det i samband med mina föräldrars skiljsmässa. Det sista är mest troligt, men brytpunkten var tornet. Sprängningen gick av stapeln, och sex skunder senare rasade tornet ner till marken.  I de sekunderna stod världen stilla. Så mäktigt. Ett minne slås i spillror för något nytt. Något okänt. Obehagligt. Fantastiskt.

Här om kvällen körde jag genom  Lomma mitt i natten, det var bara jag ute på vägarna. Gatorna var tomma på folk, nästan obehagligt tomma. I högtalarna spelades ''Oh my sweet Carolina'' och i slutet av låten sjunger Ryan Adams '' I miss Kentucky, and I miss my family'' Och det är väl så att jag saknar det Lomma som en gång var, och ja, jag saknar min familj.

 
 
 
 
 
Den enorma glädjen som nästan går över till nervositet har infunnit sig. Johan, min älskade kompis kommer ner från Stockholm om bara en timme, och i morgon tar jag studenten. Allting är så vackert, så underbart idag. Älskar livet.

En bror från en annan mor

Allmänt Kommentera
Den enorma glädjen som nästan går över till nervositet har infunnit sig. Johan, min älskade kompis kommer ner från Stockholm om bara en timme, och i morgon tar jag studenten. Allting är så vackert, så underbart idag. Älskar livet.
Torsdagen den 30 maj. En dag jag aldrig kommer glömma. Aldrig. Vi förenades i glädjen. I skratten. I applåderna.   I tårarna.  Till tolkningen av  Emil Jensens låt  ''inte  vackrast i världen'' som framfördes av Elin och Rasms var inte många ögon torra. Mi och Camilla framförde Taylor Swifts låt ''Love story'' på det sättet som bara de två kan. Mi grät så att rösten sprack flera gånger, och jag förstår henne. Redan andra dagen på gymnasiet tog hon med sin gitarr på lägret och sjöng vid den lilla stugbyn vi bodde i . Alla var förbluffade över hennes talang. Sedan dess har det varit många spelningar för oss. 
 
Minnen från tre år spelades upp i slowmotion och rapid omvartannat. Fina minnen  är det enda jag minns denna kväll. All den kärlek som fanns runt omkring oss är svår att hitta någon annanstans. Jag har aldrig känt det så tydligt förut, denna kväll var allting annorlunda. Allting var så vackert, ingenting störde mig. Inte ens att min klänning var väldigt v-ringad och det enda som fattades var ett par slyniga stövlar för att fullända min slamplook störde mig. 

Allting var så vackert, det var så mycket kärlek över allt. David Grey och hans låt ''say hello wave goodbye'' lös tack och lov med sin frånvaro under kvällen. Jag hade nog sprängts i en känslomässig explotion om någon startat den låten, för så mycket känslor var det och så mycket har Joels låtval under morgonsamlingarna präglat mig.  



                                      ''Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.

                                       Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
                                       Låter ni blir finns ingen annan där som gör det.''


Vi förenades i en känslostorm

Allmänt Kommentera
Torsdagen den 30 maj. En dag jag aldrig kommer glömma. Aldrig. Vi förenades i glädjen. I skratten. I applåderna.   I tårarna.  Till tolkningen av  Emil Jensens låt  ''inte  vackrast i världen'' som framfördes av Elin och Rasms var inte många ögon torra. Mi och Camilla framförde Taylor Swifts låt ''Love story'' på det sättet som bara de två kan. Mi grät så att rösten sprack flera gånger, och jag förstår henne. Redan andra dagen på gymnasiet tog hon med sin gitarr på lägret och sjöng vid den lilla stugbyn vi bodde i . Alla var förbluffade över hennes talang. Sedan dess har det varit många spelningar för oss. 
 
Minnen från tre år spelades upp i slowmotion och rapid omvartannat. Fina minnen  är det enda jag minns denna kväll. All den kärlek som fanns runt omkring oss är svår att hitta någon annanstans. Jag har aldrig känt det så tydligt förut, denna kväll var allting annorlunda. Allting var så vackert, ingenting störde mig. Inte ens att min klänning var väldigt v-ringad och det enda som fattades var ett par slyniga stövlar för att fullända min slamplook störde mig. 

Allting var så vackert, det var så mycket kärlek över allt. David Grey och hans låt ''say hello wave goodbye'' lös tack och lov med sin frånvaro under kvällen. Jag hade nog sprängts i en känslomässig explotion om någon startat den låten, för så mycket känslor var det och så mycket har Joels låtval under morgonsamlingarna präglat mig.  



                                      ''Ni som hör rop på hjälp när ingen annan hör det.

                                       Gör det ni gör men aldrig får nåt för det.
                                       Låter ni blir finns ingen annan där som gör det.''