Och så är vi där igen. Den 14 februari. Alla hjärtans jävla skitdag. Det är någonting med den dagen som får det att vrida sig ordentligt i min mage. Jag är inte bitter över att jag varit singel i snart 20 år, dvs hela mitt liv, utan jag har bara väldigt svårt att förstå hur detta ska utvecklas, eller snarare eskalera under åren som kommer. Genom skolornas uppmuntran till denna dag föds mobbning, och de som redan står i skymundan hamnar ytterligare lite till i skuggan. Samtidigt överkonsumerar resten av samhället hjärtrelaterade saker som vi ändå slänger den 15. Varifrån kommer denna vidriga traditionen att vi ska älska en dag om året?
Allting börjar den 1 februari, jul och nyårskarusellen har tack och lov passerat, prispressen på lösgodiset inför påsken har inte börjat ännu, då passar vi på att klämma in en dag till som företag kan tjäna pengar på.
Vi betalar ett överpris för rosor eftersom blomsterhandlarna bildat karteller, och möjligheten att odla egna blommor i februari är begränsad. Vi köper choklad utan kakao, som är fyllt med transfetter, äter vidriga gelehjärtan och har ångest över vilket spår vi ska välja på presenten. Antingen det klassiska spåret, rosor och choklad, eller det lite mer porriga och förbjudna hållet med trosor i leopardmönster med ett hjärta på. Det är en omöjlighet att gå in i en presentbutik runt detta datum för att köpa någonting annat än kärlekspiller eller äcklig hjärtpasta. Kassörskan verkar vara lobotomerad eller helt köpt av alla hjärtansskyltningen i varenda butik.
Denna importerade tradition från USA har spårat ur för längesedan. Elever runt om i landets skolor kan köpa rosor i cafeterian, För alla de elever som riskerar att inte få någon ros har skolan köpt en ros till varje elev. Indirekt är det kommunen som har köpt den, och kommunerna får ju pengar från skattebetalarna, vilket är alla vi andra, och hur roligt är det egentligen för eleverna?
Det har till och med gått så långt att några skolor får hålla stängt, vilket i och för sig innebär att lärarna kan passa på att använda sitt friskvårdsbidrag, men med tanke på alla skollov borde de ha tid att använda det då.
Detta var kanske inte det ni ville läsa mellan kyssarna med den ni älskar och ångesten över vad din partner ska tycka om presenten du köpt i år som är lite mer speciell än förra året. Lite dyrare än förra året, lite mer uttänkt, men det var detta jag ville skriva.
Jag ville belysa problematiken med att det faktiskt finns de elever som på riktigt mår dåligt över att de inte får en ros, och att pojk- och flickvänner alltid ska överträffa sig själva, när det egentligen borde handla om att bara bry sig om varandra lite extra, varje dag.
Här är ett riktigt hjärta, för er som kanske inte vet hur det ser ut.
