För att skriva en årskrönika så måste man ha överlevt föregående år, vilket jag uppenbarligen har gjort. Sedan ska man börja rota i vad som faktiskt har hänt. Det har hänt så mycket detta året att jag knappt vet var jag ska börja. Men hela året har en gemensam nämnare, ett ord, fyra stavelser som genomsyrat hela året. Transplantation.

 

Samtal om transplantation har kommit, utredning och listning har varit. Ett år präglat av osäkerhet, rädslor och mod. Mod att våga göra saker man inte trodde var möjligt. 

Året har format mig till det positiva. Frågan är hur jag överlevt året jag inte trodde var möjligt, hur man fortsätter framåt, och hittar det lilla ljuset. För det var inte mycket av det under årets första månader. Året har kommit till att förändra hela min värld.  På både gott och ont.


Vänner som är nya, som alltid finns där. Håller handen, pushar och peppar. Ibland behöver man någon som sparkar en rejält i baken när man inte själv vet att man behöver det. Ibland behöver man bara någon som lyssnar. Jag har lärt mig att vara mer egocentrisk i mitt liv. Att jag behöver stå upp för mig själv och vem jag är.  Ett litet steg i taget, där kommunikation är nyckelordet.

 

Drömmen om Frankrike på sommaren blev sann. Verkligheten överträffade dikten. Vin i Cannes, bad i Antibes och spännande bilkörning på smala snirkliga vägar som ledde till Monaco. Saltvatten i håret, vinkokta blåmusslor och pan bagnat på stranden. Men allt gott har ett slut, och hemma så väntade verkligheten.

 

 Jag har lärt mig att klä av sig framför en kamera är inte jobbigt psykiskt för det har jag provat detta året. En mental avklädning är sju resor värre. Det har varit mycket mental avklädning, och det har gjort mig mer öppen. Tack Lisa för att du fått mig att känna mer, och alltid så trygg.



Så, med ett stökigt och brokigt år bakom mig så ser jag fram emot 2018 och dess utmaningar och ljusglimtar. 2018 hoppas jag innehåller nya ( lätt begagnade) lungor, bröllop för en vän, vin och livet. 


Välkommen 2018. 



(null)



Årskrönika 2017

Transplantation En kommentar

För att skriva en årskrönika så måste man ha överlevt föregående år, vilket jag uppenbarligen har gjort. Sedan ska man börja rota i vad som faktiskt har hänt. Det har hänt så mycket detta året att jag knappt vet var jag ska börja. Men hela året har en gemensam nämnare, ett ord, fyra stavelser som genomsyrat hela året. Transplantation.

 

Samtal om transplantation har kommit, utredning och listning har varit. Ett år präglat av osäkerhet, rädslor och mod. Mod att våga göra saker man inte trodde var möjligt. 

Året har format mig till det positiva. Frågan är hur jag överlevt året jag inte trodde var möjligt, hur man fortsätter framåt, och hittar det lilla ljuset. För det var inte mycket av det under årets första månader. Året har kommit till att förändra hela min värld.  På både gott och ont.


Vänner som är nya, som alltid finns där. Håller handen, pushar och peppar. Ibland behöver man någon som sparkar en rejält i baken när man inte själv vet att man behöver det. Ibland behöver man bara någon som lyssnar. Jag har lärt mig att vara mer egocentrisk i mitt liv. Att jag behöver stå upp för mig själv och vem jag är.  Ett litet steg i taget, där kommunikation är nyckelordet.

 

Drömmen om Frankrike på sommaren blev sann. Verkligheten överträffade dikten. Vin i Cannes, bad i Antibes och spännande bilkörning på smala snirkliga vägar som ledde till Monaco. Saltvatten i håret, vinkokta blåmusslor och pan bagnat på stranden. Men allt gott har ett slut, och hemma så väntade verkligheten.

 

 Jag har lärt mig att klä av sig framför en kamera är inte jobbigt psykiskt för det har jag provat detta året. En mental avklädning är sju resor värre. Det har varit mycket mental avklädning, och det har gjort mig mer öppen. Tack Lisa för att du fått mig att känna mer, och alltid så trygg.



Så, med ett stökigt och brokigt år bakom mig så ser jag fram emot 2018 och dess utmaningar och ljusglimtar. 2018 hoppas jag innehåller nya ( lätt begagnade) lungor, bröllop för en vän, vin och livet. 


Välkommen 2018. 



(null)