Jag har valt att vara öppen om min situation. Jag tror kommunikation  är lösningen på mycket, om inte allt. För mig fanns aldrig alternativet att vara tyst om min situation. Det tog en stund, sedan var alla i min närhet med på banan om min öppenhet. Det gjorde jag lite för att underlätta för dem med. Jag kan inte förvänta mig att folk vet hur jag mår om jag inte berättar det. Jag kan in

te heller förvänta mig någon som helst förståelse från min omgivning om jag inte berättar. 

Om min öppenhet kan hjälpa en enda person i sin väntan så har jag lyckats. Alla vill inte berätta, det både respekterar och förstår jag.  Jag har även valt att vara öppen för att öka medvetenheten om organdonation och skapa en debatt. Kanske rent av vara ett ansikte utåt och en röst åt dem som inte orkar själva. För fortfarande är det så att folk dör i väntan på organ.
Jag läser artiklar jag medverkat i under min tid på väntelistan för nya lungor och ser på rubrikerna med nya ögon. ’’Beatrice kan dö utan nya lungor’’ 

Jag inte bara kan, utan faktum är ATT  jag dör utan nya lungor. Mina är kassa och blir inte bättre. De försämras hela tiden. Jag måste ha nya.
Det går inte en enda dag utan en tanke på min (förhoppningsvis) blivande donator. Att någon så osjälviskt valt att donera sina organ efter sin död så att andra kan få möjligheten att leva vidare.

För att bli donator idag så krävs det att man uppfyller en del kriterier. De huvudsakliga är; Uppkopplad till en respirator på en Intensivvårdsavdelning; Total hjärninfarkt (hjärndöd) och sagt JA till organdonation.
Döden är ett känsligt ämne. Särskilt i Sverige och vår lagom-kultur. Men vi måste prata om döden medan vi lever. Jag tycker att Jonas Gardell skrev det bäst. ’’Vi lever en så kort tid och är döda så väldigt länge’’ Det är ju så otroligt sant, så medan vi lever får vi passa på att göra aktiva val och leva. Jontefonden har nyligen skapat kampanjen #väntainte vars budskap och syfte är att man inte ska vänta på att ta ställning till organdonation.

Nu har du tagit dig igenom denna text. Min önskan är att du som läser denna tar dig en funderare och sedan går in på Socialstyrelsens hemsida och registrerar din vilja i donationsregistret. Tagga gärna några vänner och dela detta inlägg, så att de också får möjligheten att ta ställning. För beslutet om du vill donera eller inte, det ligger hos dig som individ. Det ska ingen annan behöva fatta åt dig.
#väntainte 

#donaionsutmaning2018

 

Det ligger hos dig, så #väntainte

Jontefonden Kommentera
 

Jag har valt att vara öppen om min situation. Jag tror kommunikation  är lösningen på mycket, om inte allt. För mig fanns aldrig alternativet att vara tyst om min situation. Det tog en stund, sedan var alla i min närhet med på banan om min öppenhet. Det gjorde jag lite för att underlätta för dem med. Jag kan inte förvänta mig att folk vet hur jag mår om jag inte berättar det. Jag kan in

te heller förvänta mig någon som helst förståelse från min omgivning om jag inte berättar. 

Om min öppenhet kan hjälpa en enda person i sin väntan så har jag lyckats. Alla vill inte berätta, det både respekterar och förstår jag.  Jag har även valt att vara öppen för att öka medvetenheten om organdonation och skapa en debatt. Kanske rent av vara ett ansikte utåt och en röst åt dem som inte orkar själva. För fortfarande är det så att folk dör i väntan på organ.
Jag läser artiklar jag medverkat i under min tid på väntelistan för nya lungor och ser på rubrikerna med nya ögon. ’’Beatrice kan dö utan nya lungor’’ 

Jag inte bara kan, utan faktum är ATT  jag dör utan nya lungor. Mina är kassa och blir inte bättre. De försämras hela tiden. Jag måste ha nya.
Det går inte en enda dag utan en tanke på min (förhoppningsvis) blivande donator. Att någon så osjälviskt valt att donera sina organ efter sin död så att andra kan få möjligheten att leva vidare.

För att bli donator idag så krävs det att man uppfyller en del kriterier. De huvudsakliga är; Uppkopplad till en respirator på en Intensivvårdsavdelning; Total hjärninfarkt (hjärndöd) och sagt JA till organdonation.
Döden är ett känsligt ämne. Särskilt i Sverige och vår lagom-kultur. Men vi måste prata om döden medan vi lever. Jag tycker att Jonas Gardell skrev det bäst. ’’Vi lever en så kort tid och är döda så väldigt länge’’ Det är ju så otroligt sant, så medan vi lever får vi passa på att göra aktiva val och leva. Jontefonden har nyligen skapat kampanjen #väntainte vars budskap och syfte är att man inte ska vänta på att ta ställning till organdonation.

Nu har du tagit dig igenom denna text. Min önskan är att du som läser denna tar dig en funderare och sedan går in på Socialstyrelsens hemsida och registrerar din vilja i donationsregistret. Tagga gärna några vänner och dela detta inlägg, så att de också får möjligheten att ta ställning. För beslutet om du vill donera eller inte, det ligger hos dig som individ. Det ska ingen annan behöva fatta åt dig.
#väntainte 

#donaionsutmaning2018

 

(null)
 
 

Det är nu två månader sedan jag bloggade senast. Min hjärna borde egentligen kokat över men det har den inte. Snarare tvärtom jag mått bättre nu än på väldigt länge. 

Jag har nu stått på väntelistan för nya lungor i nio månader. Nio??Jag skulle kunna ha varit gravid och klämt ut en unge på denna tid. Inte för att jag någonsin velat det, men ändå. Mer om det en annan gång. 

 

Jag hade ju helt fel när min magkänsla sa att detta skulle gå fort. Men just nu, så är det ganska okej att vänta ändå trots allt. 

Jag har hunnit göra så mycket av det jag velat få gjort innan min transplantation att jag nu är ganska till freds med tillvaron. 

 

Vintern är genomliden, och våren var två dagar i April. Nu är det i princip sommar, årminstonde här nere i Skåne. Sveriges Saint -Tropez. 

Solen och värmen gör de flesta väldigt levande, oavsett situation.  Jag hade en period i April där jag hade så mycket energi, och ork att min omgivning nästan var trött på mig. Många undrade om jag fejkade att jag behöver en transplantation. Men det varade bara tre veckor dessvärre. Sen kom en dipp och nu är jag tillbaka där jag var tidigare. 

Trånga luftvägar, halvslö och lite ont i kroppen, MEN det finns en väsentlig och fantastisk skillnad.  

Jag mår riktigt bra psykiskt. Obehagligt bra. 

Det kunde varit  mycket värre. 

Namaste.

 
(null)
 
 

9 månader på listan

Merorgandonation En kommentar
(null)
 
 

Det är nu två månader sedan jag bloggade senast. Min hjärna borde egentligen kokat över men det har den inte. Snarare tvärtom jag mått bättre nu än på väldigt länge. 

Jag har nu stått på väntelistan för nya lungor i nio månader. Nio??Jag skulle kunna ha varit gravid och klämt ut en unge på denna tid. Inte för att jag någonsin velat det, men ändå. Mer om det en annan gång. 

 

Jag hade ju helt fel när min magkänsla sa att detta skulle gå fort. Men just nu, så är det ganska okej att vänta ändå trots allt. 

Jag har hunnit göra så mycket av det jag velat få gjort innan min transplantation att jag nu är ganska till freds med tillvaron. 

 

Vintern är genomliden, och våren var två dagar i April. Nu är det i princip sommar, årminstonde här nere i Skåne. Sveriges Saint -Tropez. 

Solen och värmen gör de flesta väldigt levande, oavsett situation.  Jag hade en period i April där jag hade så mycket energi, och ork att min omgivning nästan var trött på mig. Många undrade om jag fejkade att jag behöver en transplantation. Men det varade bara tre veckor dessvärre. Sen kom en dipp och nu är jag tillbaka där jag var tidigare. 

Trånga luftvägar, halvslö och lite ont i kroppen, MEN det finns en väsentlig och fantastisk skillnad.  

Jag mår riktigt bra psykiskt. Obehagligt bra. 

Det kunde varit  mycket värre. 

Namaste.

 
(null)
 
 

Grekerna har ett uttryck " Me kheiron beltiston"
Som betyder ungefär; det minst dåliga valet är det bästa. 
Så var det för mig när frågan om en lungtransplantation togs upp. Ska vi vara ärliga hade jag bara två alternativ. Antingen så dör du, långsamt kvävd i ditt eget slem, eller så genomgår du en lungtransplantation och får förhoppningsvis ett bättre och längre liv. 
Just där och då var det inget alternativ som lät särskilt lockande. Men jag hade egentligen bara ett alternativ, en transplantation. 

Jag är väl medveten om att vi har 100% dödlighet i världen, men jag skulle inte dö än, inte på länge. Jag har mycket kvar här. Så jag valde alternativ två. Idag har det gått   ungefär två månader sedan jag sattes upp på transplantationslistan. Och det är lika surrealistiskt som obehagligt som dag ett. 
Men för att jag ska kunna leva vidare, så måste en för mig okänd människa dö. Dö under rätt omständigheter dessutom. Som om inte det vore nog, så måste personen i fråga också vara positiv till organdonation. 

När jag medverkade i radioprogrammet "kropp och själ i P1" så hörde jag en man som svarade på frågan om han tagit ställning till organdonation ungefär så här " det får mina anhöriga bestämma om det blir aktuellt" 
HUR kan man välja att överlåta det till någon annan som inte bara förlorat en älskad, utan de ska även besluta huruvida du ska donera eller inte. För dig som tvivlar, så är sannolikheten för att du behöver ett organ tre gånger högre än att du kan donera dina. 
Det handlar inte om vilket beslut du tar. Det viktiga är att ta ett beslut.
 
Live Life, Pass it on!


Det minst dåliga valet är oftast det bästa.

Transplantation En kommentar

Grekerna har ett uttryck " Me kheiron beltiston"
Som betyder ungefär; det minst dåliga valet är det bästa. 
Så var det för mig när frågan om en lungtransplantation togs upp. Ska vi vara ärliga hade jag bara två alternativ. Antingen så dör du, långsamt kvävd i ditt eget slem, eller så genomgår du en lungtransplantation och får förhoppningsvis ett bättre och längre liv. 
Just där och då var det inget alternativ som lät särskilt lockande. Men jag hade egentligen bara ett alternativ, en transplantation. 

Jag är väl medveten om att vi har 100% dödlighet i världen, men jag skulle inte dö än, inte på länge. Jag har mycket kvar här. Så jag valde alternativ två. Idag har det gått   ungefär två månader sedan jag sattes upp på transplantationslistan. Och det är lika surrealistiskt som obehagligt som dag ett. 
Men för att jag ska kunna leva vidare, så måste en för mig okänd människa dö. Dö under rätt omständigheter dessutom. Som om inte det vore nog, så måste personen i fråga också vara positiv till organdonation. 

När jag medverkade i radioprogrammet "kropp och själ i P1" så hörde jag en man som svarade på frågan om han tagit ställning till organdonation ungefär så här " det får mina anhöriga bestämma om det blir aktuellt" 
HUR kan man välja att överlåta det till någon annan som inte bara förlorat en älskad, utan de ska även besluta huruvida du ska donera eller inte. För dig som tvivlar, så är sannolikheten för att du behöver ett organ tre gånger högre än att du kan donera dina. 
Det handlar inte om vilket beslut du tar. Det viktiga är att ta ett beslut.
 
Live Life, Pass it on!