Vid fyra brukar jag ge upp ett med att försöka blunda. Solen har redan börjat få upp utanför fönstret. Det stör inte direkt, men det har blivit en vana de senaste 10 dagarna här inne på våning 12. Ni vet på stället där allting aldrig slutar helt. Där det alltid finns någon i rörelse. Ni vet stället där döden infinner sig i nästan samma sekund som födseln av ett nytt liv tar vid.

 

För att citera Emil Jensen.

’En del av de som inte finns i ena stunden föds i nästa och de som har funnits fortsätter finans i våra minnen. Så till och med de som inte finns, finns. Alla finns.’

 

Jag sätter mig först i sängen, tar en klunk att det nu avslagda bubbelvattnet. Orkar jag tar jag på mig mjukisbyxorna och sätter mig i fönsterkarmen och ser hur Lund vaknar till liv. Har jag riktig tur är det klart väder och jag se hem till min lilla lägenhet. För det är det som är det fina och förbannelsen. Det är så nära men ända så långt borta, det som kallas hem. Jag kör in hörlurarna i öronen, något får man ju starta dagen med.
Idag som många andra morgnar blev det,  Say med John Mayer, Följt av High och I ungdomen av Mando. Udda val, men sen är det fritt fram för Spotify att blanda fritt. Idag stannade jag kvar i sängen en stund, orkade inte gå upp, eller flytta på mig från värmen jag äntligen lyckats få fram trots täcke. Det är något speciellt med att få upp värmen i ett kalt (nej inte kallt) rum, där hjärnan haft frispel ett par gånger på natten, där den iskalla demonen krupit ner för att plötsligt sova stora sked utan att be om lov samt varenda beslut ifrågasatts under natten. Dåtid, nutid och framtid. Alltså, endast saker jag inte kan påverka. De jag kan påverka bryr sig inte ångesten det minsta om. Nej. 

 

De tidiga morgnarna har jag sällskap av Niklas Källner och hans bok ’ och bilen går bra’ Det är nog 7:e gången jag läser den, men den är en bra, lättsam bok som alltid finns i väskan. Den åkte med denna veckan.  Herre gud vad jag kommer kunna småprata som ett proffs nu när restriktionerna släpper. Om jag nu inte valt att läsa den tvärt om.
Hur du UNDVIKER småprat. Fy fan för den grejen. Något som är lätt tillsammans med någon som är likasinnad, jävligt trögt om någon är kass på det. Så då drar jag till en fin egenskap jag besitter; självinsikt och drar åt andra hållet. Behöver jag inte, alltså, kan undvika småprat gör jag det. Jag tror att här någonstans så uppenbarar sig mitt problem med att Älska människor och samtidigt hata människor samtidigt väldigt väl. Min KBT-terapeut och jag skulle ta upp detta under kommande sessioner i december 2020, men hon avbröt kontakten. Undra varför? Min andra stora fråga denna morgon är; Varför finns det inte värme i mitt tangentbord på datorn? Det blir lätt kallt och min tantkropp som blandat ihop detta med att vara FÖDD -94 och vara 94 år är lite klen så här dags på dygnet. 

 

Allt blir klarare kl 04 en fredagsmorgon. Samt den stora frågan, varför finns det inte värme i mitt tangentbord?

Transplantation Kommentera

 

Vid fyra brukar jag ge upp ett med att försöka blunda. Solen har redan börjat få upp utanför fönstret. Det stör inte direkt, men det har blivit en vana de senaste 10 dagarna här inne på våning 12. Ni vet på stället där allting aldrig slutar helt. Där det alltid finns någon i rörelse. Ni vet stället där döden infinner sig i nästan samma sekund som födseln av ett nytt liv tar vid.

 

För att citera Emil Jensen.

’En del av de som inte finns i ena stunden föds i nästa och de som har funnits fortsätter finans i våra minnen. Så till och med de som inte finns, finns. Alla finns.’

 

Jag sätter mig först i sängen, tar en klunk att det nu avslagda bubbelvattnet. Orkar jag tar jag på mig mjukisbyxorna och sätter mig i fönsterkarmen och ser hur Lund vaknar till liv. Har jag riktig tur är det klart väder och jag se hem till min lilla lägenhet. För det är det som är det fina och förbannelsen. Det är så nära men ända så långt borta, det som kallas hem. Jag kör in hörlurarna i öronen, något får man ju starta dagen med.
Idag som många andra morgnar blev det,  Say med John Mayer, Följt av High och I ungdomen av Mando. Udda val, men sen är det fritt fram för Spotify att blanda fritt. Idag stannade jag kvar i sängen en stund, orkade inte gå upp, eller flytta på mig från värmen jag äntligen lyckats få fram trots täcke. Det är något speciellt med att få upp värmen i ett kalt (nej inte kallt) rum, där hjärnan haft frispel ett par gånger på natten, där den iskalla demonen krupit ner för att plötsligt sova stora sked utan att be om lov samt varenda beslut ifrågasatts under natten. Dåtid, nutid och framtid. Alltså, endast saker jag inte kan påverka. De jag kan påverka bryr sig inte ångesten det minsta om. Nej. 

 

De tidiga morgnarna har jag sällskap av Niklas Källner och hans bok ’ och bilen går bra’ Det är nog 7:e gången jag läser den, men den är en bra, lättsam bok som alltid finns i väskan. Den åkte med denna veckan.  Herre gud vad jag kommer kunna småprata som ett proffs nu när restriktionerna släpper. Om jag nu inte valt att läsa den tvärt om.
Hur du UNDVIKER småprat. Fy fan för den grejen. Något som är lätt tillsammans med någon som är likasinnad, jävligt trögt om någon är kass på det. Så då drar jag till en fin egenskap jag besitter; självinsikt och drar åt andra hållet. Behöver jag inte, alltså, kan undvika småprat gör jag det. Jag tror att här någonstans så uppenbarar sig mitt problem med att Älska människor och samtidigt hata människor samtidigt väldigt väl. Min KBT-terapeut och jag skulle ta upp detta under kommande sessioner i december 2020, men hon avbröt kontakten. Undra varför? Min andra stora fråga denna morgon är; Varför finns det inte värme i mitt tangentbord på datorn? Det blir lätt kallt och min tantkropp som blandat ihop detta med att vara FÖDD -94 och vara 94 år är lite klen så här dags på dygnet.