När jag landar ser jag bilden framför mig, bilden av oss två tillsammans på stranden. Det är alldeles för kallt, det var slutet av september nära midnatt.
Vi två satt inlindade i varsin filt på stranden under en stjärnklar himmel som hängde över oss. Vi följde flygplanens inflygning till Kastrup den där natten, och förundrades över hur många passagerare som var med på planen.
Hur totalt omedvetna de är om att vi satt och betraktade dem, just i det ögonblicket.Vi funderade på om de var på väg till eller från någonting. Var de kom ifrån och var de skulle. Vi var så närvarande den där kvällen.
Planet går in för landning, och jag kan inte låta bli att fundera på om det sitter någon och betraktar flygplanet från stranden och undrar, vem det är som befinner sig på det. Ett svar får jag aldrig, men just detta minnet kommer finnas kvar väldigt länge.