För ganska precis två år sedan skrev jag ett brev till dig, min okända donator.
I år måste jag dessvärre skriva ett tackbrev. Jag skriver dessvärre, för det finns ingenting jag inte skulle vilja hellre än att du fick vara med din familj. Nu är det inte så. Och jag har lovat att göra allt i min makt att leva för oss båda. Det börjar dock bli lite trångt med människor jag ska leva för nu, men det är bokstavligen tack vare dig jag lever.
Tack vare dig och din välvilja har jag sluppit träna för att överleva, nu tränar jag för att det är kul. Jag har orkat både rida en eller två hästar, långrunda med hundar och storstäda lägenheten. Jag har börjat planera framtiden. Men störst av allt, jag har fått se min bror bli pappa. Något jag inte ens kunde drömma om.
Jag är omgiven av fantastiska människor och en hel drös med ungar jag inte trodde jag någonsin skulle kunna tycka så fruktansvärt mycket om, så du måste fört barnkärheten med dig via lungorna. Eller gjort mig ödmjuk. Oavsett vilket, tack. De är underbara.
Jag hoppas din familj förstår vilken fantastisk grej du gjort. Du har förhoppningsvis räddat mer än ett liv när ditt var slut. Älskade okända människa.
Tack vare dig så har jag hittat ett ljusare synsätt på livet. Jag är nästan på gränsen till odrägligt positiv emellanåt. Men vad vore jag utan dig? Ingenting. Du hann uppleva en till jul med din familj, sedan jag skrev brevet till dig och förhoppningsvis hann du en resa till. Nu tar jag över stafettpinnen. Jag ska leva, resa och fira allt jag kan för dig och mig.
Tack vare dig så andas jag, lever och mår bra, senast i helgen gick jag från fest till jobb med en kort mellanlandning i dörmkanoten, något som vore omöjligt för ett år sedan. Jag vågar planera en framtid, sätta upp mål, drömma och om bara två månader sätter jag mig på ett plan igen för första gången på två år och drar ut på äventyr.
Tack är alldeles för lite att säga, men allt jag kan säga. Tack, min älskade, okända donator.
And just like that
All I breathe
All I feel
You are all for me
I'm in
And just like that
All I breathe
All I feel
You are all for me
No one can lift me, catch me the way that you do
Still falling for you
( E. Golding)
