Någon form av nedräkning har börjat. Om två veckor befinnner jag mig ensam i en av världens största städer. Ensam.
Jag har shoppat och jag har ätit. Jag har promenerat och jag har åkt taxi. Men jag har inte varit på muren och sett ett av de moderna sju underverken. Jag har inte heller sett pandorna, trots två besök. Pinsamt.  Denna gången blir det annorlunda.
 
 
Tanken framåt tar mig tillbaka.
Tre år tillbaka.
Till 29 minusgrader, till snöstorm.
Till en fantastisk stad.
Till Peking
 
 
 
                                           Förbjudna staden 2010-01-02
 
 
 
 
 
 
 

Tanken framåt tar mig tillbaka.

Allmänt Kommentera
Någon form av nedräkning har börjat. Om två veckor befinnner jag mig ensam i en av världens största städer. Ensam.
Jag har shoppat och jag har ätit. Jag har promenerat och jag har åkt taxi. Men jag har inte varit på muren och sett ett av de moderna sju underverken. Jag har inte heller sett pandorna, trots två besök. Pinsamt.  Denna gången blir det annorlunda.
 
 
Tanken framåt tar mig tillbaka.
Tre år tillbaka.
Till 29 minusgrader, till snöstorm.
Till en fantastisk stad.
Till Peking
 
 
 
                                           Förbjudna staden 2010-01-02
 
 
 
 
 
 
 
Detta skrev jag för lite mer än en månad sedan. Ville inte publicera förrän han läst. Ville inte publicera direkt när han läst. Men idag är en sådan dag jag tycker att han är lite extra bra, och det vill jag att andra ska få veta. 


Vi har pratat så många gånger om att vi inte är bra för varandra. Ändå är det som om det inte går att göra någonting åt. Vi lever så långt ifrån varandra, men ändå så nära. Vi ses inte särskilt ofta, men när vi gör det är det som om vi alltid ses. Fast hade vi träffats ofta hade vi förmodligen haft en annan relation till varandra. Vi hade, med ganska stor sannolikhet vägt långt över vad som hade varit sunt att göra, varit alldeles för finniga och haft blodvärden som varit så dåliga att det hade lurat en hjärtinfarkt runt hörnet. 
Han är sådär bra. På alla sätt och vis. Vi behöver inte säga någonting, vi är bekväma ändå. Han är en ventil, ett bollplank, ett ljus i ett diffust mörker, men famför allt är han sig själv. 

Han är för bra

Allmänt Kommentera
Detta skrev jag för lite mer än en månad sedan. Ville inte publicera förrän han läst. Ville inte publicera direkt när han läst. Men idag är en sådan dag jag tycker att han är lite extra bra, och det vill jag att andra ska få veta. 


Vi har pratat så många gånger om att vi inte är bra för varandra. Ändå är det som om det inte går att göra någonting åt. Vi lever så långt ifrån varandra, men ändå så nära. Vi ses inte särskilt ofta, men när vi gör det är det som om vi alltid ses. Fast hade vi träffats ofta hade vi förmodligen haft en annan relation till varandra. Vi hade, med ganska stor sannolikhet vägt långt över vad som hade varit sunt att göra, varit alldeles för finniga och haft blodvärden som varit så dåliga att det hade lurat en hjärtinfarkt runt hörnet. 
Han är sådär bra. På alla sätt och vis. Vi behöver inte säga någonting, vi är bekväma ändå. Han är en ventil, ett bollplank, ett ljus i ett diffust mörker, men famför allt är han sig själv. 
Beatrice Halby. Du har styrt upp mycket nu i dagarna.
Rett ut, pratat. Du har insett att du faktiskt ska ge folk den ärliga chans de förtjänar.
Med andra ord, You did good. 
 
 

You did good.

Allmänt Kommentera
Beatrice Halby. Du har styrt upp mycket nu i dagarna.
Rett ut, pratat. Du har insett att du faktiskt ska ge folk den ärliga chans de förtjänar.
Med andra ord, You did good.