Jag sitter i mitt numera tomma rum. Allting är nerpackat ordentligt och fint, i alla fall det som packades i december. Idag kastade jag ner det sista i ren panik i olika lådor, påsar och väskor.
Ingen struktur och ingen logik. 
Här har jag vuxit upp. Här har jag bråkat med min bror och mina föräldrar. Jag har älskat trädgården och förbannat densamma. Jag har varit nykter, onykter och bakfull bakom dessa  väggar.
Det har varit fest och hemmakvällar här, det har varit allt och lite till.
Huset, mitt barndomshem har varit en trygghet när det stormade, ett gömställe när världen utanför inte var på samma linje som jag var. Det har varit 19 långa, jobbiga, fantastiska och helt underbara år. Nu är det dags att lämna, det är dags att ta farväl.
Med blandade känslor låser jag nu dörren till barndomen. Stänger det som varit och minns med värme. Låter allting förbli. Nu är det dags för någonting nytt, lite mer anpassat efter de behov som finns. 
För två år sedan flyttade min bror ut ur huset, då mötte jag honom i trappen. Han bar ner sin sista kartong och jag kom upp med en målarburk för att rätta till det som var lite missfärgat, med andra ord ena väggen. Jag tvivlar starkt på att den som ska bo här efter kommer att möta mig i trappan.
Nu är det dags för att någon annan att ta över, och vi börjar om och det känns så fruktansvärt bra. Nu stänger jag dörren bakom mig och nya äventyr väntar.
Tack för allt.

Stänger dörren för sista gången.

Allmänt Kommentera
Jag sitter i mitt numera tomma rum. Allting är nerpackat ordentligt och fint, i alla fall det som packades i december. Idag kastade jag ner det sista i ren panik i olika lådor, påsar och väskor.
Ingen struktur och ingen logik. 
Här har jag vuxit upp. Här har jag bråkat med min bror och mina föräldrar. Jag har älskat trädgården och förbannat densamma. Jag har varit nykter, onykter och bakfull bakom dessa  väggar.
Det har varit fest och hemmakvällar här, det har varit allt och lite till.
Huset, mitt barndomshem har varit en trygghet när det stormade, ett gömställe när världen utanför inte var på samma linje som jag var. Det har varit 19 långa, jobbiga, fantastiska och helt underbara år. Nu är det dags att lämna, det är dags att ta farväl.
Med blandade känslor låser jag nu dörren till barndomen. Stänger det som varit och minns med värme. Låter allting förbli. Nu är det dags för någonting nytt, lite mer anpassat efter de behov som finns. 
För två år sedan flyttade min bror ut ur huset, då mötte jag honom i trappen. Han bar ner sin sista kartong och jag kom upp med en målarburk för att rätta till det som var lite missfärgat, med andra ord ena väggen. Jag tvivlar starkt på att den som ska bo här efter kommer att möta mig i trappan.
Nu är det dags för att någon annan att ta över, och vi börjar om och det känns så fruktansvärt bra. Nu stänger jag dörren bakom mig och nya äventyr väntar.
Tack för allt.
2014 bjuder redan på så mycket att jag nästan hyperventilerar. Uppåt, framåt. Vilken känsla.

Uppåt, framåt

Allmänt Kommentera
2014 bjuder redan på så mycket att jag nästan hyperventilerar. Uppåt, framåt. Vilken känsla.
Hon rusade fram mot bustkaget nära mitt barndomshem och skällde oavbrutet. 
Hon visste att någonting var på gång.
Hon hade rovdjursfrossa, nu förstår jag varför.
Hon visste vad som skulle komma.
Hon, min älskade lilla följeslagare, som inte viker en meter från min sida, någonsin.
 

Rovdjursfrossan som var

Allmänt Kommentera
Hon rusade fram mot bustkaget nära mitt barndomshem och skällde oavbrutet. 
Hon visste att någonting var på gång.
Hon hade rovdjursfrossa, nu förstår jag varför.
Hon visste vad som skulle komma.
Hon, min älskade lilla följeslagare, som inte viker en meter från min sida, någonsin.