6848 dagar tillsammans

2 kommentarer
Någon form av öppet brev till Cystisk Fibros....

Du har format mig, vuxit upp med mig, alltid funnits där. Men nu börjar jag bli trött på dig. Vi har känt varandra i mer än 18 år. 6848 dagar för att vara exakt. 

Du sitter fast vid mig. Hela mitt liv. Det är du som förstör bitar av mig, mina lungor och min framtid. Jag har inte valt att ha dig vid min sida, eller snarare innuti mig.
Jag hade helst velat att du var en person som jag skulle kunna slå på, ge en ordentlig käftsmäll när du bråkar med mig. Jag vill kunna resonera, diskutera och komma fram till en lösning tillsammans med dig, men tydligen inte. Du är som ett jävla spöke. Du finns där, och visar dig i tid och otid. Du är käppen i mitt livshjul. Jag säger bara, det hade varit mer rättvist om du varit mänsklig.
 
Vi lär oss saker av varandra, eller? 
Det kan ju inte vara meningen att det bara är jag som ska lära mig av dig, du får ju ta och bjuda till lite och inte vara så baktsträvande hela tiden. 
Nu är det tyvärr så att du inte är en person som jag kan prata med, men det vore lättare om det var så.
 
Hur mycket jag än vill slå på dig, hur många gånger jag än har sagt att jag hatar dig så har du format mig till den jag är idag. CF, vi kommer aldrig bli goda vänner, jag vill inte ens ha dig som en klasskamrat, avlägsen släkting eller något annat som man måste låtsas tycka om.
Nej, jag låter dig hållas, vi får fortsätta att leva med varandra.  Det har ju gått ganska bra hittils och det har ju gått ganska bra för mig i livet trots att du är med.

Trots detta vill jag säga, tack för att du finns och alltid är med mig.



 
 
1 Martina:

skriven

Tack för detta fina och jobbiga inlägg. Jag får lite ont i magen när jag läser det. Känner med dig. Jag har inte Cf så jag kan inte veta hur det känns. Jag har en dotter på 5 år som har Cf. Hon har varit mkt sjuk i sin sjukdom så jag vet att det är en jobbig sjukdom på många sätt. Jag önskar och hoppas på olika behandlingar som ska börja testas till hösten. Även om de inte gäller min dotters mutation så kan den ha någon påverkan kanske även där. Önskar dig lycka och glädje, kram.

Svar: Hej Martina!
Detta var ett försök att skriva till sjukdomen och inte om den, vilket känns mycket lättare att låtsas att det är en person.
Även jag ser fram emot hösten med de nya testerna men blir lite besviken över att det inte gäller min mutation heller. Tyvärr är testerna till för en minoritet av patienterna... Men man får vara glad för deras skull och hoppas att det finns någonting som skulle kunna hjälpa oss med den vanligare mutationen.
Hoppas allting är bra med din lilla flicka!

Har du frågor, funderingar eller bara vill skriva av dig så går det bra att kontakta mig via Facebook eller på halby94@hotmail.com

Kram!
Beatrice Halby

2 Halvan:

skriven

Du är så fin skat. Världens starkaste dessutom. Min idol och kvinnan strax framför mig. Jag älskar dig <3

Svar: Tack vännen, min familjemedlem, en av mitt hjärtas slag. Jag älskar dig något enormt din halva <3
Beatrice Halby