På ena åkern står tre rådjur och på den andra åkern håller en räv på att gotta sig med en kanin som dagens frukost. Allting är så tyst, så fridfullt, så underbart. Kanske var det ödet, eller bara otur att kaninen var på fel plats vid fel tillfälle, eller om det var ödet. Oavsett vad det var så slutade livet för den stackaren snabbt och skoningslöst.
Just dessa tidiga morgonar försår jag att livet är vackert. Jag blir inte ens förbannad. Jag går inte, som i vanliga fall, från 0 till 100 på en bråkdels sekund. Där alla de som råkar stå ivägen när jag är förbannad får sig en verbal omgång. Obehagligt snabbt går det, men jag skulle aldrig bli fysisk, något som är skönt i alla fall. Det finns ingen anledning att stressa upp sig dagar som denna. Jag är lugn och samlad. Njuter av det vackra ögonblicket, ser naturens spelregler. ''Survival of the fittest'', starkast överlever, vilket egentligen borde vara ''bäst anpassad överlever''. Kaninen var inte anpassad för att komma undan. Tänk om den vore lite snabbare eller lite mer taktisk. Då hade den kanske klarat sig.
