Årskrönika 2013

Kommentera

 

Berättelsen om min likgiltighet och krönikan om Henric De la Cour har fått vänta, de har fått vänta för att de kan. De har fått vänta för att jag inte orkat skriva klart, det har varit för mycket. Men tradition vinner alltid över fatigue, så därför skriver jag nu min traditionsenliga årskrönika. 
Under 2013 har skrivandet varit den största konstanten i mitt liv. Jag har använt det som ett sätt att kommunicera med mig själv och mina tankar, och som jag har lyckats. 2013 har varit ett fantastiskt år på många sätt. Låt mig berätta. 

Genom skrivandet kommer insikter och med insikter kommer utveckling. Jag har under året lärt mig att prata och att reda ut. Jag vet nu att det inte alltid är så farligt att be eller att säga det man vill direkt istället för att ta omvägar. Att prata har lett till konflikter, det har lett till att jag brutit med människor som inte varit bra för mig, jag har lärt mig att berätta för de jag tycker om att jag faktiskt gör det. Det har lett till sociala framgångar på det privata planet. Jag har träffat och tagit upp kontakten med en mycket speciell gammal vän som jag inte sett på länge. Som små skrev vi kontrakt på att vi skulle gifta oss när vi var stora, tänk vilka mål som sattes upp redan då. Målen ser dock lite annorlunda ut nu. Med utvecklingens år i bagaget blickar jag framåt, och fortsätter utvecklas. Hela tiden, tills den dagen tiden upphör att existera.

Mina inspirationskällor har varit minst lika viktiga för mig som skrivandet. De har fått ta plats utan att de vet om det. Min största inspirationskälla gick bort, 29 år ung. Han lärde mig att prata, att förstå andra och att se mycket ur ett nytt ljus. Med insikten om hur skört livet är så har jag tagit vara på det i en annan utsträckning. Jag har lärt mig att se det fina i det lilla.
Året har inneburit mer sjukhustid än vad jag är van vid. Jag satte in en port a- cath, och hoppades väl på att den inte skulle behövas användas. Så fel jag hade. Det har varit iv-kurernas år.

Att ta körkort var en stor lättnad, en frihet och det var så häftigt. Än idag, ett år efter kan jag sitta i bilen och undra om jag får köra den själv. Studenten var underbart och att veta att jag hade ett fast jobb som väntade. Mitt jobb har betytt oerhört mycket för mig under den tid jag varit där. Så många olika människor, fantastiska sådana. Det har tagit fram många nya sidor hos mig.

Det häftigaste jag gjort detta året, det var att resa till Peking, själv. Tillbaka till mittens rike. Vilken upplevelse. Det ligger någonting i att det var ormens år enligt den kinesiska almanackan. 

År 2013 avslutades hemma i sängen med två hundar och raketer utanför fönstret. 
2014 inleds, på jobb.

Jag välkomnar året med öppna armar. I någons armar, åtminstone en vecka senare. Då är det nytt år. Det kommer att vara ännu mer kärlek än vad detta året har inneburit. Jag ser ingen anledning att det skulle ta slut här. Jag har aldrig varit såhär peppad på att uppleva ett nytt år. 2014 ska bli ett produktionsår. Det finns ingen anledning för självscensur.

Välkommen 2014, jag har längtat.