Aktivering på transplantationslistan

Kommentera
Och så kom dagen. Dagen som det senaste åtta månaderna har handlat om. Aktivering på transplantationslistan.
 
Jag erkänner, jag tar med mig telefonen över allt. Trots att jag alltid vet att om jag missar ett samtal så är det inte värre än att ringa tillbaka. 
Nu är läget annorlunda. Nu måste jag ha med telefonen.   Telefonen är min livlina. Den är min väg till livet 2.0 som en god vän sa. 
Jag har alltid haft telefonen på "stör ej"- läge när jag sovit. Den tiden är förbi.
Jag har bara varit på listan en natt, och redan känner jag att sömnen är sabbad. 
Just nu känns allting så surrealistiskt. Jag har ju väntat på detta, men samtidigt blev det väldigt verkligt. Nu finns det ingen återvändo. 
Det handlar om liv och död. Inte på det ironiska sättet, utan det är på riktigt. 
För att slippa den väldigt uppenbara frågan; hur länge ska du vänta, så kommer svaret här: 
Jag vet inte! 
Det kan ta någon dag, någon månad, år eller det kanske aldrig kommer ett samtal, men . . .
 
Som Albert Einstein sa: 
Tiden är till för att allting inte ska hända samtidigt.