Skrivkramp, Psykologisk judo och frågestund.

4 kommentarer

Jag sätter mig för att skriva, men får bara skrivkramp. Jag kunde inte formulera den enklaste meningen, än mindre skriva något vettigt. Jag gick en promenad, men lungorna höll inte. Jag började med Yoga för att slappna av, blev bara stressad och insåg att min kropp inte är vad den var för några år sedan.  Någonstans där väckte jag min gammelgädda som jag lyckats putta bort ett par månader, och jag börjar älta orden ’’OM jag bara hade… ‘’  Om jag bara hade gjort ditt eller datt annorlunda, OM jag inte åkt till Thailand förra våren, OM jag ätit en annan kost. Jag blir tokig. River mitt psyke blodigt i en självdestruktiv oändlighet. Det hjälper inte att flertalet läkare, kuratorer sjukgymnaster och sjuksköterskor säger att detta inte är mitt fel, och att jag inte kunde gjort något annorlunda. Det hade blivit såhär oavsett.  Jag försöker lämna tanken, men den för mig bara vidare neråt, och hur jag än försöker fundera på annat, så fastnar jag. 

Fan, jag blir galen.  Min största utmaning genom hela transplantationsprocessen är att hålla mitt psyke i ordning. Det har varit psykologisk judo sedan dag ett, den där dagen i januari 2017.  När allt detta är över kommer jag vara mästare i denna nya sport. Men framför allt kommer jag vara betydligt starkare än innan.

Just nu så väntar jag på den sista vaccinsprutan och sedan väntar (förhoppningsvis) aktivering på transplantationslistan. Vänta är något jag måste vänja mig vid. Med mitt tålamod är det en prövning utan dess like. Jag får ofta frågan ’’hur länge ska du vänta?’’, ’’när är det dags?’’ men detta är inte som en graviditet. Jag har inget datum, jag vet inte när transplantationen sker. Jag kan vänta en dag, en månad, ett år eller så kommer samtalet inte ens alls.
Det enda svaret, som dock är lite makabert är; När rätt person dör. Då får jag mitt samtal.
För så är det ju med transplantation, någon måste dö, för att jag ska överleva.

 Nu väntar sommaren, en sommar som ska innehålla mer vin än vatten, mer sol än regn, och en vecka i Frankrike. Minnen ska skapas, och livet hyllas. 

 Jag vill att ni läsare ska vara med hela vägen i både vått och torrt. Genom ångest och glädje. Samtidigt vill jag passa på att tacka för ert stöd och uppmuntran under våren. Tack

Finns det några frågor du som läsare har, ställ gärna dem i kommentarerna, så kommer det svar i ett annat inlägg.

 

 

 
 
 



 
1 Anonym:

skriven

💞💓💕💖

2 Amanda Palmqvist:

skriven

Avaktiverar du dig från listan då du åker till Frankrike? Eller åker du dit innan du sätts upp på listan? 🙂

Svar: Nä, planen är att listas efter, då mässlingsvaccinet ska få "sätta sig" eller vad man ska säga. Den Lill luften jag kan andas kan lika gärna vara medelhavsluft 😏
Beatrice Halby

3 Elin:

skriven

Jag blev levertranplanterad för snart 3 år sedan, om du är intresserad av att läsa lite kring mitt liv kika gärna in på min blogg Nouw.com/johanssonelins. Har en flik som handlar om min levertransplantation. Mitt senaste inlägg handlar dessutom om MOD:s arbete, var gärna med och skänk en slant i min insamling för deras arbete!

4 Amanda Palmqvist :

skriven

Aah då förstår jag! Härligt att hinna iväg innan! Njuuut ❤️